Svininfluensa sprutan

Idag har jag tagit sprutan, de va lång kö å jag va såå nervös.
Har ont i armen nu men mer än så har jag inte känt än.

Har varit hemma hos söt hela kvällen å kollat på film.
När jag kom hem hittade jag inte mitt körkort... Kom på att jag hade lagt det i mitt ciggpaket, som jag hade slängt hemma hos honom.
Så jag fick skicka iväg ett pinsamt mess å berätta hur det låg till å fråga om han kunde ta upp det ur soporna.... vilket han gjorde så gärna men han skrev att han låg dubbelvikt av skratt...

Så typiskt mig att göra nåt sånt... fast jag skyller på sprutan:) Fast jag är ju sån i vanliga fall med, yr som en höna haha.
Skrev att jag snart inte våga träffa han mer, men han tycker visst att jag är "helfestlig".. kul att man kan roa nån:)

När han släppte av mig bestämmde vi att vi skulle ha en nykter fredagskväll tillsammans å kolla på film. Så sa han innan jag hoppade ur: Hoppas du är lika söt imorgon, men de vet jag att du kommer vara för det är du alltid.. Vad svara man på det:)
Vi kom överrens om att vi skulle kolla på film, jag under duntäcket eftersim jag alltid fryser...mysigt va kommentaren då, ja det kan jag hålla med om att de kommer bli.

Vi har fortfarande inte pussats sen vi strulade första gången å det känns bra...Men imorgon då jävlar ska jag ge han en puss, så får han väl springa (med sina kryckor) om han inte vill ha en :)

Vårkänslor på hösten...

Ja det går faktiskt att få tro det eller ej!!
Jag som brukar deppa ner totalt på hösten men icke:)

Är livrädd för känslorna som börjar komma har försökt att skjuta dom åt sidan, men jag kan inte å vill inte heller längre...

Dina underbara ögon å ditt leende får mig knäsvag, hoppas att detta kommer gå vägen!!

Ensamt är ganska bra...

Har varit singel i över 2 månader nu, är ju rekord för mig å det känns bra.
Har ingen panik känsla att jag måste hitta någon, har väl funnits nån sådär som har varit intresserad... Men nej tack jag vill inte just nu.Det är fortfarande ganska struligt med exet från å till, han får fortfanrande sina spel på fyllan ibland, å då får jag en påminnelse varför det var tvunget att ta slut.

Jag kan inte säga att jag ångra mig för det gör jag inte, vet så väl att det är bättre så här å jag börjar äntligen hitta tillbaka till mitt gammla jag igen.
Dåligt har jag mått det är inget jag ska sticka under stol med, men det beror nog mycket på att det va tvunget att ta slut på dom grunderna.
Jag gjorde det för min egna skull, det var helt ohållbart i längden å det insåg jag i tid som tur var.

Första gången på nästan 10 är som jag är helt ensam, har aldrig klarat det innen men denna gången NJUTER jag av det :)
Åh det är nog nyttigt så jag inte ännu en gång slänger mig in i nått utan att egentligen känna killen. Åh det är nog därför jag har tackat nej till erbjudande som har dygt upp, jag ska vara kräsen denna gången det är jag värd!!

Har kompisar (eller 1) som har ett antal kk, det tycker hon jätte bra men sånt skulle aldrig funka för mig. Det blir alltid en massa känslor inblandade till slut hur man än gör.
Å göra som hon gör nu, bara ta med en från krogen skulle jag heller ALDRIG få för mig att göra.
Va hemma hos en kille förra helgen med en kompis till han, satt å pratade å hade trevligt. Pussades lite men sen tog jag en taxi hem.

Han är iof väldigt söt å verkar jätte snäll dom ggr jag har träffat han men det hjälper inte.
Våra gemensamma tjejkompisar säger att han är lite intresserad, å det är jag med så därför vill jag hellre lära känna han först så inget blir fel...
Får se hur det går men det är inget jag fundera på så ofta, det får ta lite tid, vi messar ibland å det får räcka så får vi se vad framtiden har att bjuda på :))

Konstiga funderingar...

Jag har haft en hel del i mitt huvud de senaste dagarna, problem med att få ihop pengar till hyran å en tjurig sambo.
Det har varit svårt att somna på kvällarna å dagarna har gått åt till att tänka.
Men nu verkar vi iaf ha fixat pengar till hyran så de ha ja kunnat släppa lite å den tjuriga sambon får väl hållas bäst han vill!!

Min fundering är om det tar ett tag för kroppen att slappna av när man ha haft en massa tankar som tagit energi dag som natt, för igår när jag skulle sova kändes huvudet äntligen ganska tomt å jag kunde slappa av.... Men då kom helt plötsligt en ny tanke!!
Jag spärrade upp ögonen helt klarvaken å tänkte: " Va f*n är min vinterjacka"??

Ja jag vet att det verkar konstigt kunde knappt hålla mig för skratt själv när jag tänkte efter. Ute är det ju ganska varmt just nu å en vinterjacka är det sista jag behöver just nu, men jag funderade ändå på va den kunde vara, hade precis för mig att jag hade tvättat den efter vintern, men sen vart var den??
Jaja inget att göra något åt vid klocka halv 1 på natten, lyckades släppa tanken om jacka å somna med ett leende på läpparna åt min egen fundering!!

Idag när jag hade stigit upp så kom jag plötsligt på de igen, å hittade jackan i en av garderoberna!!
Va skönt å veta vad den va så slipper jag tänka på de inatt med:)

Pengar, pengar å pengar

Nu har jag som skrev igår betalat alla räkningar, har bara hyran kvar å den får vänta till nästa vecka innan den kan bli betald (om jag har tur).
Min sambos bror är skyldig oss nästan 2000 å dom hade ju hjälpt att få för att betla hyran, men min sambo verkar inte fatta det.
Ha försökt att få han att ring å be om pengarna, hans bror har ju trotts allt ett heltids jobb å bo hemma, men min sambo tycket inte att jag ska lägga mig i det.
Men när det inkräktar på min privata ekonomi å gör att jag inte kan betala våra räkningar å ha mat hemma så tycker jag att jag har med de å göra!

Min sambo skulle få pengar nu i veckan men har inte fyllt i sina papper rätt, vilket krävs om man ska få några pengar å det enda han har att säga om saken är: Att det löser sig.
De lär ju inte lösa sig genom att sitta på röven å upprepa dom orden som ett mantra, vi kommer ju inte att bli rikare genom de precis.
Så nu verkar det som att det hänger på mig om vi får ihop till hyran eller inte, men jag har ju ingen att låna av så jag vet inte hur jag ska lösa det, satt uppe till efter 2 inatt å bara funderade utan att komma fram till något, känns bara som det snura i huvudet...

Sambon påstår att hans bror kommer betala tillbaka när han kan men det har gått ett halvår snart å nu behöver vi dom verkligen.
Å betala inte när han kan heller för den delen, han väntar in i det sista, plus att han gör av med sina pengar väldigt fort.
Så det gäller att säga till direkt när han får lön, något som min sambo inte verkar pigg på att göra.
Det största problemet är att jag står på lägenheten själv så det är jag som får en prick om jag inte kan betala i tid, å det är kul att jag ska f ta smällen när jag vet att det skulle lösa ig om vi bara fick tillbaka pengarna.

Har även bett min sambo om att inte låna ut pengar till sin bror eftersom han inte betala tillbaka när han lovat, men de ända jag får som svar är att han lånar ut hur mycket pengar han vill, ska jag skita i!!
Känner snart för att slänga ut honom så ansvara jag själv för min ekonomi...
Har redan varit i kronofogden en gång med ganska stora skulder å tänker inte hamna där igen pga någon annan!!!

Ännu ett steg till modernitet!

Jag har efter mycket tjat äntligen skaffat internet bank!!
Har varit orolig att jag skulle skicka pengarna till fel ställen osv. men detta var riktigt kul!
Så idag skulle jag äntligen pröva å se om det var så smidigt som alla säger.
Då min sambo som är betydligt bättre på datorer än jag inte var hemma var det fjärilar i magen som jag loggade in å hoppades att jag skulle klara det!

Mycket överraskad insåg jag att det inte var några som helst problem att förstå hur det hela gick till, det var ju riktigt smidigt å kul!
Jag har alltid älskat att trycka på knappar så detta var verkligen någor för mig.'
För ca 2,5 år sedan vikarierade jag på ett kontor där jag skrev med siffror hela dagarna å efter den tiden kan jag än idag skriva siffror genom att bara kolla på pappret å fort går det!

Så jag satt å gjorde nåt av det tråkigaste man kan göra nämligen att betala räkningar men hade kul!
Satt i min lilla låtsas värld å dag drömmde om att jag jobbade på bank:)
Å med den lilla dagdrömmen blev det gensat mycket roligare å fast jag snabbt insåg att vi är panka igen så var jag riktigt glad å stolt!!
Så nu är det nästan så jag längtar till nästa gång det ska betalas bara för att det var så skoj:)

Min sambo ringde å frågade vad jag gjorde å jag berättade STOLT att jag minnsan betalade räkningar på internet banken!
Så här sitter jag nu, pank men stolt å glad för jag har ju trotts allt haft en rolig stund!!

Så mitt tips för dagen är:
Ska ni göra något som inte är så kul, dröm er iväg, låtsas att ni är nåt ni egentligen inte är så blir det hela mycket roligare!!

Flytt

De va väldigt länge sedan ja skrev har jag kommit på... Så nu när jag har skrivit dom raderna som dom flesta skriver efter ett uppehåll så ska jag komma till ämnet.

Efter att ha försökt få tag på min hyresvärd i 1 veckas tid nu, för att diskutera ett eventuellt byte av längehet så ringer hon äntligen tillbaka!
Har ett antal gånger tänkt att jag ska ringa å säga att det är en stor vattenläcka i källaren eller något sånt bara för att se hur lång tid det tar för henne att ringa tillbaka.
Jag skulle troligtvis hinna bygga en Noas Ark innan hon har fattat läget å gjort något åt det.

Ett par kompisar till mig har en jätte fin 2a som dom måste bli av med till 1a augusti å den ville jag åt!
Nu gick det inte riktigt som vi i 1 vecka planerat att det skulle gå... Våran käre hyresvärd hade ett par saker att tillägga i detta ämne, nämligen:

1. Det är en mycket dyrare lägenhet än vi har nu, hade jag verkligen tänkt på de nu när jag inte har jobb??
Ja självklart har jag gjort det, å räknat på att vi har råd ändå..

2. Man måste vara mycket tyst i det huset, för de är bara äldre som bor där, va vi mogna för det ansvaret?
Ja, det har jag med redan räknat ut. Jag bor ju i ett hus nu som Gud har glömt å jag har förstått att det tack å lov inte är så i alla hyreshus!

3. Hon tänker absolut INTE byta frysen som är 18 år gammal å dra så mycket ström att elräkningarna är lika dyra som när man bor i hus.

4. Om vi inte hittar någon som vill ha våran lägenhet måste vi betala dubbla hyror i Augusti, för det är inte välgörenhet hon bedriver som hon sa snällt förklarade för mig.

Så med dessa punkter lär det inte bli någon flytt.
Vi har absolut inte råd med dubbla hyror, å jag anser inte att hennes tips om att låta mina kompisar som ska flytta betala min hyra i augusti när dom inte ens bor där.
Å betala skyhöga elräkningar pga hennes snålhet är jag inte berredd att göra heller.

Så när samtalet var slut ringde jag i ren ilska min bästa kompis å beklagade mig lite över hela situationen, sen till kompisen som har 2:an å som inte vet hur hon ska lösa sin situation nu.
Men när jag nu har fått spy lite galla över denna galning som äger husen så känner jag att det gör inte så mycket trots allt.
Vi bor kvar här ett tag till, spara lite pengar så vi ha råd till möblet till en större lägenhet, å sen flyttar vi.

Jag brukar vara bra på att drömma mig bort å planera utan att tänka så mycket.
Så nu i slutänden är jag ganska glad att det va så mycket som hyresvärden hade att tillägga i detta "drömmandet".
För när jag nu inser att vi inte kommer att flytta så inser jag att det hade blivit svårt för oss att bo där när både jag å min sambo lever på a-kassa.

Så nu kan vi fortsätta att både LEVA å BO ist för att bara BO som det nog hade blivit annars, tills vi hittar någon billigare större längenhet.

Fortsättning följer...

Lite om saknaden över anhöriga

Äntligen börjar solen titta fram... Kanske de bli vår i år oxå :)
Jag har jätte svårt för höst å vinter, speciellt vinter när julen närmar sig.
Det bli bättre å bättre men saknaden efter "egna" anhöriga är alltid mer påtaglig just då, när de ska firas familjehögtid på högsta nivå!!
Människor i allmänhet tar för givet att alla har en familj, det tas alltid för givet att man ska fira med sin familj, det stör mig varje gång de kommer upp för de är ingen fråga utan direkt påstående för de är så "alla andra" fira jul ju!

Att stå framför människor å säga som de är, att jag inte ha någon familj är lika jobbig varje gång, oftast brukar ja bara mummla något till svar å sen byta ämne. De har jag blivit speciallst på bara för att slippa svara på frågor från folk som lägger huvudet på sne å ska försöka tycka synd om mig.
Tycka synd om mig själv har jag slutat med för länge sen, de hjälper inte mig att komma framåt i livet, tvärtom.

Å dessa följd frågor som kommer upp om man råkar svara är de värsta jag vet!!
Ja mina föräldra är inte i livet längre å mina 2 bröder har jag ingen kontakt med... de räcker så tycker jag, men nädå dom ska veta vad som hänt.
Oftast säger folk : Va hemskt va de i en olycka då??
För folk verkar de vara enda sättet för folk att gå bort på.
Nä svara jag, de var alkolister så de va följd sjukdomar...
Å då kommer frågan hur gammal jag var å hur jag har klarat mig när jag va mindre.

Jag växte upp i fosterfamilj, ett eget kapitel som jag överhuvud taget inte försöker tänka på å som jag inte klara att skriva om här heller än.
Där hände saker ingen ska behöva uppleva...

Men för mig är de svårt att fatta varför folk har så svårt att låta andras liv vara...ja känner mig trängd av alla frågor.
En tjej på mitt gamla jobb förlorade bägge sina föräldra i en olycka, de berättade hon själv, men jag ställde inga frågor för jag vet hur jobbigt de är.
Jag berättade att mina föräldra inte heller va vid livet, inga frågor från henne med!!
Vi vet nog båda 2 hur jobbigt de är med frågor... därför ställde vi inga till varann å de va skönt, vi förstod sorgen de räckte!!

De flesta jag har pratat med eller hört tex tv i samma sitts säger att dom ha accepterat att de är som de.
Visst jag har accepterat att min pappa å även låtsaspappa har gått bort, men att min älskade mamma inte lever längre kommer jag ALDRIG accptera!!
Värför ska jag göra de för??
Hon va min bästa vän å trots att hon gick bort när ja gick i 8:an.... jag kommer aldrig acceptera eller finna mig i att jag inte kan ringa henne när de händer något i mitt liv...
För mig är de bara orättvist, jag tro aldrig att jag kommer att komma över hennes död.

De kommer ju alltid finnas situationer i livet som hon inte får uppleva med mig, därför kan jag inte släppa de.
Jag kommer aldrig tex att kunna visa henne hennes barnbarn, hon fick aldrig träffa min 1:a pojkvänn, häst eller åka bil med mig när jag fick körkort.
Å jag kommer nog aldrig mer få spela Fia med knuff ihop med någon som får skrattanfall mitt i... men de fick min mamma..hur nu Fia kan vara så kul, men med henne var de verkligen de!!

Jag har alltid fått höra att jag är så lik min mamma å de är jag stolt över!!
Å arg eller bitter har jag aldrig varit på henne eller hennes beslut trots att de ha gått ut över oss barn!!
Önskar bara att folk kunde vara lite mer förstående å hoppa över alla frågor för de river upp såren varje gång de händer!!

Tillsist vill jag ge min bästa kompis en STOR kram för att hon alltid finns här för mig ,du vet vem du är :)
Å så får ja ge en kram till min sambo med :)

Rattfylla...

Var på fest igår ihop med en tjej jag inte känner så jätte väl, enda gången vi träffas är ute eller när vi är på samma fest.
Idag fick jag veta att hon hade varit ute tidigt på morgonen å kört... å polisen hade stannat så hon blev av med sitt körkort.

När folk kör fulla är bla de värsta jag vet...jag bli så förbannad, av den enkla andledningen att andra oskyldiga runtomkring drabbas å bland med en fruktansvärd utgång!
Folk gör sina egna val här i livet å av egen erfarenhet vet jag att man inte alltid väljer de bästa å de har jag all förståelse för så länge det inte drabbar andra!
Att utsätta andra för stor fara på detta sätt är rent ut sagt förjävligt och fruktansvärt egoistiskt.
Nu hände de som tur va inget denna gången men man kan inte ha tur alla gånger, hon har säkert ångest idag men undra hur hon hade mått om ett barn eller någon annan människa kommit ivägen...

Jag är inte heller smart när jag ha druckit, men jag skulle ALDRIG sätta mig bakom ratten full, de är säkert lätt för alla att säga men de är jag helt säker på att jag inte skulle göra.
Där har jag en spärr i huvudet som säger att de är helt fel, det gör man ju bara inte!!
Jag skulle inte tveka 1 sekund att ringa polisen å tipsa om någon jag känner sätter sig i bilen å kör iväg.

Så frågan jag ställer till mig själv å alla andra är: Är de värt att sätta andras liv i fara å om man har otur rasera en hel familjs liv.
Svaret för mig är enkelt: Absolut inte, att leva med att har skadat eller ännu värre kört ihjäl någon måste nog va bland de värsta man kan vara med om.
Jag skulle vilja att alla nya bilar fick alkolås, för så länge folk kan sätta sig i bilen å bara köra iväg kommer detta problem inte ta slut, det kommer därimot andra människors liv att göra.

Pappkassar....

Sist när jag var å handlade tänkte jag stor handla så de fanns mycket mat hemma. De är de bästa jag vet när lönen kommer för man känner sig så rik när man gå å plocka i lite onödigt bara för att man ha råd.
Medans jag gick med min vagn funderade jag på om jag skulle ta papp eller plastpåsar, jag har ingen förkärlek till pappkassar dom är mest jobbiga å gå sönder.
När jag stod i kön bestämde jag att ta 2 pappkassar å 1 plast, så hade jag gjort något bra för miljön med:)
Packade i mina varor å satte påsarna i vagnen å började gå ut.

I affären där jag handlade bygger dom om så för att komma ut måste man gå ner för en slutning å de va halt. Jag försökte mitt bästa för att inte krocka med en tant med rullator men de löste sig fint till slut.
Puh äntligen ute vid bilen utan att ha kört på nån med vagnen eller halkat!!
Mellan bilen å vagnen var det ca 1,5 meter å de va en stor vattenpöl, men jag lyfte första papp påsen... BRAK... då gick bägge handtagen av å påsen hamnade i vattenpölen!!
Jag fick upp den fort så ingen skulle se, lyfte i dom andra påsarna å åkte hem.

När jag kom hem fick jag sitta i bilen å sortera om varorna till en annan påse jag hade i bilen så jag fick upp de i lägenheten.
Å de va då jag insåg vad jag hade packat i påsen... 1 mjölpåse, 1 sockerpåse, 2 mjölkpaket å massa små saker på de...
Kanske inte konstigt att den gick sönder!!
Men varför gör dom pappkassar så stora så de får plats mer än dom klara av, de bara inbjuder till att packa för mycket!!

Nu har jag iallafall gett dom påsarna en chans å i fortsättningen ska jag ta plastkassar så jag slipper packa om innan jag får upp varorna i lägenheten :))

Jobba, jobba inte...

Är nu inne på min 2:a vecka som arbetslös och tycker forfarande att de ganska skönt att vara hemma. När jag först fick beskedet att jag blivit varslad blev jag helt tom, åkte hem från jobbet å bara satt.
När de hade gått ett par veckor fick jag en jätte energi, jag skulle minnsan ut å söka nytt jobb direkt eller gå en kortare utbildning.
Men nu har jag inte lust med något av de och de börjar stressa mig lite... För om jag inte söker jobb får jag ju inga pengar, och min "jobb coacht" verkar inte nöja sig med att man tappar suget!!
Man ska bita ihop å göra något bra av detta, men jag har ingen lust längre!!

När jag fick beskedet fick jag höra en del urdumma komentarer...
Tex när personal chefen kallar upp mig, utan att företaget har gått ut med att de ska bli varsel 2 dar INNAN julledighet!!
När jag sitter där helt chockad säger han till mig: " Jag har blivit uppsagd ett par gånger i mitt liv å de är de bästa som hänt mig.
De öppnar så många dörrar" !!
Men HALLÅ , är de de bästa man kommer på att säga till en som precis fått de beskedet.. Jag tycker inte de iallafall!!!
Jag hade lust att säga till han att han kunde säga upp sig själv då om de va så himla kul!!

När jag senare pratar med en arbetskamrat undra han hur länge jag har kvar.
2 månader svarar jag.. i 2 månader ska jag gå på detta stället de känna helt meningslöst!!
Då kommer nästa smarta kommentar:
"Vaddå meningslöst, va tacksam att du har ett jobb i 2 månader till"!!
Ursäkta men TACKSAM??!!
Jag bli precis vansinig... Det spelar ju ingen roll hur hårt jag jobbar eller kämpar det är ju ändå kört.
Åh det var dom längsta 2 månaderna jag varit med om tro jag.

Nu i efter hand kan jag med hålla med om att de öppnas nya dörrar å möjligheter.
Jag hade väl tänkt att byta jobb någongång men då skulle de vara när jag fick bestämma de själv, inte att jag blev tvungen att sluta pga världskriser och liknande. Nu fanns de ju inget val och jag är inte riktigt redo att söka andra jobb, jag har tappat suget helt!!
Mycket utav de beror nog på att jag inte har kontroll över den delen av mitt liv själv längre å de skrämmer mig jätte mycket!!

Barnsäkra korkar....

Detta är min första vecka som arbetslös (kommer att återkomma om de senare), och jag hade så mycket planer på vad jag skulle göra!!
Först å främst skulle jag hälsa på några kompisar som ha fått barn, jag skulle gå lååånga promenader med min hund, å så skulle jag rensa upp lite här hemma....
Jag vaknade i Måndags med ordentlig hosta å feber, som jag trodde å hoppades skulle gå över
snabbt, men INTE. Nu ha jag hostat i en vecka å de börjar bli jobbigt.
Jag har inte orkat gå mina långa promenader, å hälsa på bebisar kunde jag glömma direkt!!
Inatt vaknade jag av att jag knappt kunde andas för jag hostade så myckt, å bäst som jag sitter i sängen knall röd å kippar efter andan vaknar "geniet" (min sambo) brevid mig å fräser surt : VA håller du på med egentligen.... "Ja du bra fråga snäser jag tillbaka....Jag hostar troligtvis eller f*n tycker du de låter som??" Jag får inget svar så när jag ha fått tillbaka andan går ja upp för att ta lite hostmedecin, trodde jag...
Jag tycker verkligen att de är JÄTTE bra att dom ha barnsäkra korkar på allt sånt nu för tiden, men är de inte meningen att nån ska få upp dom!!??
Så där stod jag vid kylskåpet mitt i natten å frös å hostade, men nån medecin fick jag minnsan inte för korken vägrade gå upp!!
Så de slutade med att jag SLÄNGDE tillbaka flaskan i kylen å gick hostandes in å la mig igen.
Om någon ha ett bra förslag på hur man får upp dessa korkar får ni gärna skriva ett tips eller två, så jag kan ta mig en slurk om jag vaknar inatt med eller så får jag helt enkelt be min sambo hjälpa mig att hålla över de i en cola flaska eller nåt så jag mitt i natten klara mig själv!!!

Bloggvärlden!!

Nu efter många funderingar har jag bestämt mig för att börja blogga!
Förr skrev jag jätte mycket i divesse skrivböcker som nu ligger i garderoben och samla damm, fast jag tar fram dom ibland och läser.
Nu på senare tid känner jag ofta ett behov av att skriva av mig om allt möjligt, men har haft svårt att uttrycka mig genom att skriva. Men ger de nu alltså en chans och tror att jag kommer att trivas med att ha en blogg när jag väl kommit igång.
Så ni får ha lite översende och tålamod så hoppas jag att ni kommer att tycka min blogg blir intressantare allt efter att tiden går!!