Ensamt är ganska bra...

Har varit singel i över 2 månader nu, är ju rekord för mig å det känns bra.
Har ingen panik känsla att jag måste hitta någon, har väl funnits nån sådär som har varit intresserad... Men nej tack jag vill inte just nu.Det är fortfarande ganska struligt med exet från å till, han får fortfanrande sina spel på fyllan ibland, å då får jag en påminnelse varför det var tvunget att ta slut.

Jag kan inte säga att jag ångra mig för det gör jag inte, vet så väl att det är bättre så här å jag börjar äntligen hitta tillbaka till mitt gammla jag igen.
Dåligt har jag mått det är inget jag ska sticka under stol med, men det beror nog mycket på att det va tvunget att ta slut på dom grunderna.
Jag gjorde det för min egna skull, det var helt ohållbart i längden å det insåg jag i tid som tur var.

Första gången på nästan 10 är som jag är helt ensam, har aldrig klarat det innen men denna gången NJUTER jag av det :)
Åh det är nog nyttigt så jag inte ännu en gång slänger mig in i nått utan att egentligen känna killen. Åh det är nog därför jag har tackat nej till erbjudande som har dygt upp, jag ska vara kräsen denna gången det är jag värd!!

Har kompisar (eller 1) som har ett antal kk, det tycker hon jätte bra men sånt skulle aldrig funka för mig. Det blir alltid en massa känslor inblandade till slut hur man än gör.
Å göra som hon gör nu, bara ta med en från krogen skulle jag heller ALDRIG få för mig att göra.
Va hemma hos en kille förra helgen med en kompis till han, satt å pratade å hade trevligt. Pussades lite men sen tog jag en taxi hem.

Han är iof väldigt söt å verkar jätte snäll dom ggr jag har träffat han men det hjälper inte.
Våra gemensamma tjejkompisar säger att han är lite intresserad, å det är jag med så därför vill jag hellre lära känna han först så inget blir fel...
Får se hur det går men det är inget jag fundera på så ofta, det får ta lite tid, vi messar ibland å det får räcka så får vi se vad framtiden har att bjuda på :))