Jobba, jobba inte...

Är nu inne på min 2:a vecka som arbetslös och tycker forfarande att de ganska skönt att vara hemma. När jag först fick beskedet att jag blivit varslad blev jag helt tom, åkte hem från jobbet å bara satt.
När de hade gått ett par veckor fick jag en jätte energi, jag skulle minnsan ut å söka nytt jobb direkt eller gå en kortare utbildning.
Men nu har jag inte lust med något av de och de börjar stressa mig lite... För om jag inte söker jobb får jag ju inga pengar, och min "jobb coacht" verkar inte nöja sig med att man tappar suget!!
Man ska bita ihop å göra något bra av detta, men jag har ingen lust längre!!

När jag fick beskedet fick jag höra en del urdumma komentarer...
Tex när personal chefen kallar upp mig, utan att företaget har gått ut med att de ska bli varsel 2 dar INNAN julledighet!!
När jag sitter där helt chockad säger han till mig: " Jag har blivit uppsagd ett par gånger i mitt liv å de är de bästa som hänt mig.
De öppnar så många dörrar" !!
Men HALLÅ , är de de bästa man kommer på att säga till en som precis fått de beskedet.. Jag tycker inte de iallafall!!!
Jag hade lust att säga till han att han kunde säga upp sig själv då om de va så himla kul!!

När jag senare pratar med en arbetskamrat undra han hur länge jag har kvar.
2 månader svarar jag.. i 2 månader ska jag gå på detta stället de känna helt meningslöst!!
Då kommer nästa smarta kommentar:
"Vaddå meningslöst, va tacksam att du har ett jobb i 2 månader till"!!
Ursäkta men TACKSAM??!!
Jag bli precis vansinig... Det spelar ju ingen roll hur hårt jag jobbar eller kämpar det är ju ändå kört.
Åh det var dom längsta 2 månaderna jag varit med om tro jag.

Nu i efter hand kan jag med hålla med om att de öppnas nya dörrar å möjligheter.
Jag hade väl tänkt att byta jobb någongång men då skulle de vara när jag fick bestämma de själv, inte att jag blev tvungen att sluta pga världskriser och liknande. Nu fanns de ju inget val och jag är inte riktigt redo att söka andra jobb, jag har tappat suget helt!!
Mycket utav de beror nog på att jag inte har kontroll över den delen av mitt liv själv längre å de skrämmer mig jätte mycket!!

Barnsäkra korkar....

Detta är min första vecka som arbetslös (kommer att återkomma om de senare), och jag hade så mycket planer på vad jag skulle göra!!
Först å främst skulle jag hälsa på några kompisar som ha fått barn, jag skulle gå lååånga promenader med min hund, å så skulle jag rensa upp lite här hemma....
Jag vaknade i Måndags med ordentlig hosta å feber, som jag trodde å hoppades skulle gå över
snabbt, men INTE. Nu ha jag hostat i en vecka å de börjar bli jobbigt.
Jag har inte orkat gå mina långa promenader, å hälsa på bebisar kunde jag glömma direkt!!
Inatt vaknade jag av att jag knappt kunde andas för jag hostade så myckt, å bäst som jag sitter i sängen knall röd å kippar efter andan vaknar "geniet" (min sambo) brevid mig å fräser surt : VA håller du på med egentligen.... "Ja du bra fråga snäser jag tillbaka....Jag hostar troligtvis eller f*n tycker du de låter som??" Jag får inget svar så när jag ha fått tillbaka andan går ja upp för att ta lite hostmedecin, trodde jag...
Jag tycker verkligen att de är JÄTTE bra att dom ha barnsäkra korkar på allt sånt nu för tiden, men är de inte meningen att nån ska få upp dom!!??
Så där stod jag vid kylskåpet mitt i natten å frös å hostade, men nån medecin fick jag minnsan inte för korken vägrade gå upp!!
Så de slutade med att jag SLÄNGDE tillbaka flaskan i kylen å gick hostandes in å la mig igen.
Om någon ha ett bra förslag på hur man får upp dessa korkar får ni gärna skriva ett tips eller två, så jag kan ta mig en slurk om jag vaknar inatt med eller så får jag helt enkelt be min sambo hjälpa mig att hålla över de i en cola flaska eller nåt så jag mitt i natten klara mig själv!!!

Bloggvärlden!!

Nu efter många funderingar har jag bestämt mig för att börja blogga!
Förr skrev jag jätte mycket i divesse skrivböcker som nu ligger i garderoben och samla damm, fast jag tar fram dom ibland och läser.
Nu på senare tid känner jag ofta ett behov av att skriva av mig om allt möjligt, men har haft svårt att uttrycka mig genom att skriva. Men ger de nu alltså en chans och tror att jag kommer att trivas med att ha en blogg när jag väl kommit igång.
Så ni får ha lite översende och tålamod så hoppas jag att ni kommer att tycka min blogg blir intressantare allt efter att tiden går!!