Jobba, jobba inte...

Är nu inne på min 2:a vecka som arbetslös och tycker forfarande att de ganska skönt att vara hemma. När jag först fick beskedet att jag blivit varslad blev jag helt tom, åkte hem från jobbet å bara satt.
När de hade gått ett par veckor fick jag en jätte energi, jag skulle minnsan ut å söka nytt jobb direkt eller gå en kortare utbildning.
Men nu har jag inte lust med något av de och de börjar stressa mig lite... För om jag inte söker jobb får jag ju inga pengar, och min "jobb coacht" verkar inte nöja sig med att man tappar suget!!
Man ska bita ihop å göra något bra av detta, men jag har ingen lust längre!!

När jag fick beskedet fick jag höra en del urdumma komentarer...
Tex när personal chefen kallar upp mig, utan att företaget har gått ut med att de ska bli varsel 2 dar INNAN julledighet!!
När jag sitter där helt chockad säger han till mig: " Jag har blivit uppsagd ett par gånger i mitt liv å de är de bästa som hänt mig.
De öppnar så många dörrar" !!
Men HALLÅ , är de de bästa man kommer på att säga till en som precis fått de beskedet.. Jag tycker inte de iallafall!!!
Jag hade lust att säga till han att han kunde säga upp sig själv då om de va så himla kul!!

När jag senare pratar med en arbetskamrat undra han hur länge jag har kvar.
2 månader svarar jag.. i 2 månader ska jag gå på detta stället de känna helt meningslöst!!
Då kommer nästa smarta kommentar:
"Vaddå meningslöst, va tacksam att du har ett jobb i 2 månader till"!!
Ursäkta men TACKSAM??!!
Jag bli precis vansinig... Det spelar ju ingen roll hur hårt jag jobbar eller kämpar det är ju ändå kört.
Åh det var dom längsta 2 månaderna jag varit med om tro jag.

Nu i efter hand kan jag med hålla med om att de öppnas nya dörrar å möjligheter.
Jag hade väl tänkt att byta jobb någongång men då skulle de vara när jag fick bestämma de själv, inte att jag blev tvungen att sluta pga världskriser och liknande. Nu fanns de ju inget val och jag är inte riktigt redo att söka andra jobb, jag har tappat suget helt!!
Mycket utav de beror nog på att jag inte har kontroll över den delen av mitt liv själv längre å de skrämmer mig jätte mycket!!